måndag 26 maj 2014

26 maj 2014

Jag heter Angelica. Jag är snart 21 år gammal. Jag är kvinna och jag är typ gay. Jag har röstat. Jag har tagit ställning. Och jag hoppas att du som läsare också gjorde det, om inte: skäms!

I mitt liv har jag gått igenom perioder där jag varit rädd, inte sådär farligt rädd, så jag kanske ska säga mer orolig? Orolig att inte bli accepterad för den jag är. Orolig att någon i min närhet ska lämna mig på grund av den jag är.

Idag, dagen efter valet till europaparlamentet, känner jag mig livrädd. Gårdagens valresultat får mig att fundera på hur Sverige kommer se ut om några år. Gårdagens valresultat var nog skrämmande, men hur blir det egentligen när vi röstar den 14:e september? Jag är livrädd för att leva i ett land där jag inte får vara jag. Livrädd för att se hur samhället omformas till det som liknar 1930-talets europa. Ett samhälle där acceptans inte återfinns i ordboken. Ett samhälle som exkluderar.

Att Sverigedemokraterna kan få så mycket som 9,7% i den preliminära räkningen till Europaparlamentet förstår jag bara inte. Jag trodde minsann att vi kommit längre än så. Jag trodde på ett Sverige där öppenhet och acceptans skulle kunna stavas A och O. Men icket. Istället för att vakna upp till ett land där man känt sig trygg sedan barnsben vaknar man upp till en ovisshet om hur de kommande åren kommer att bli. En ovisshet om jag som gay kommer kunna leva ut mitt riktiga jag.

Det skrämmer mig att det inte bara är i Sverige som de främlingsfientliga partiet blir större. Att läsa om Frankrike, och om Danmark, och Storbritanien gör att jag vill nypa mig i armen och hoppas på att detta är en mardröm. VILKA ÄR NI ENS? VILKA ÄR NI SOM HAR MAGE ATT RÖSTA FRAM DESSA PARTIER SOM SKRÄMMER LIVET UR MÄNNISKOR? Jag förstår bara inte. Snälla, förklara för mig, vad vore världen utan kulturer och kärlek? Utan öppenhet och frihet? Snälla, förklara.

Många kanske tänker att jag funderar alldeles för stort, att jag blir livrädd för något en egentligen inte vet något om. And you know what? That's a true story! Jag tänker alldeles för stort, jag blir livrädd för något jag inte vet om. Men jag försöker tänka efter vad som faktiskt kan hända. Nu säger jag inte här och nu ATT det kommer hända, nej, jag vill bara uppmärksamma att det inte är omöjligt att det KAN hända. Vad kommer hända? Det som kan hända är att vi tillslut kommer få ett land där mänskliga rättigheter inte främjas. Ett land där barnen får lära sig att människor är olika värda utifrån vilka dom där. Ett land där nazisterna leker Sims med dom människor som väljer att gå emot. Ett land där hoppet om ett mänskligare samhälle kommer vara lika bortblåst som fjädern mitt i stormen. Ett land där utvecklingen skriker, som min klasskamrat Jonas så fint sa, "Full fart bakåt!".

Om du är bekant eller vän till mig, läser detta och sympatiserar med Sverigedemokraterna. Ta dina åsikter, stoppa dom i din ryggsäck och traska ur mitt liv. För jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig. Detta utan att bli fråntagen mina rättigheter, utan att bli påhoppad och nedtryckt. För jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig och visa det för hela världen. Visa att störst av allt är kärleken. Tack och hej.